
Som ett stolt barn, som ger sin mor en nyritad teckning, ger jag er nu vårt nya omslag. Några synpunkter? Tänk på att jag är ett mycket känsligt barn… Not!

Som ett stolt barn, som ger sin mor en nyritad teckning, ger jag er nu vårt nya omslag. Några synpunkter? Tänk på att jag är ett mycket känsligt barn… Not!
Annons:

Fishermans’s Blues
The Waterboys
Ett återkommande inlägg på min blogg är ju då “Dagens AD-låt”. Jag nöter sönder låtar som Jonna nöter höga klackar. I dag har vi C-lämning till korr och jag lyssnar på Fishermans’s Blues tills öronen blöder. Eller nja. Nästan. Layoutar en accessoarsspecial samtidigt. Inte mitt roligaste eftersom det alltid är ett svårt gigantiskt pussel att lägga. Så jag passar på att drömma mig bort lite samtidigt:
Tomorrow I will be loosened
from bonds that hold me fast
That the chains all hung around me
will fall away at last
And on that fine and fateful day
I will take thee in my hands
I will ride on the train
I will be the fisherman
With light in my head
you in my arms

Ps. Bilden är från Coco Avant Chanel. Såg den äntligen i lördags. Bra film med motsvarade inte riktig mina höga förväntningar tyvärr. Måste sluta ha så höga förväntningar jämt. Hursom. Livsöde+mode=sevärd!

I fredags fyllde en av min finest Skojor 31 år. På hennes köksvägg avslöjas hennes besatthet för Kate Moss. Jag gillar kollageväggar. Min kompis Hanna har också en fantastisk kollagekyl. Den ska jag komma ihåg att fota till er. Nu: På spåret-repris.

I dag tog jag (och detta crew) en ordentlig vända till Barkaby med outlet, IKEA och rubbet. Det var en pärs. Men mig hem fick jag en toaborste. Och en hemlighet.

I går blev jag bjuden på bio av min kära arbetsgivare Bonnier Tidskrifter. Vi såg “Men Who Stare at Goats” och den får tre gemena n av fem N. Jag skrattade mycket gott några gånger men den stannade inte kvar i mig längre än till foajen. Men ändå; sköna 93 minuter av underhålllnig och bortkoppling. Som en romkom. Utan rom.

Pepsi har ju då jobbat fram en ny grafisk profil. Tänkte inte gå djupare inte på detta just nu (en jäkligt bra analys kan ni däremot läsa här). Jag nöjer mig med att konstatera att Coca-Cola fortfarande godast.

Ni som läste bloggen hemma på glammen, kommer kanske ihåg detta inlägg? Det var ju då alltså Anna Maria Espinosa som tipsade mig om Grapefruit (i numret av GLAMOUR som kommer ut på fredag). Boken är bitvis riktigt toppen och innehåller nå slags levnadsinstruktioner från Yoko Ono och John Lennon. Jag måste bjuda er på lite visdomsord:
“SENSE PIECE
Common sense prevents you from thinking. Have less sense and you will make more sense.
Art is fart. Fart more and you will fart less.
Screaming is a voice never loud enough to reach. Scream more and you will scream less.
(1968, Spring)“

Har snöat in totalt på tyskfödda fotografen Ellen von Unwerth i dag. Måste googla bilder i varenda paus. Och lyssna på Jane’s Addiction och Classic girl samtidigt. Vet inte varför. Men det måste jag.
Ps. Kolla in bilderna hon tagit på Rose McGowan här. Fint!
Ps2. Verken ovanför heter (medurs) Booty Call, Secret Agent, Laced Up och Carmin och jag hittade de här. Verkar pågå en utställning om du har vägarna förbi Staley+Wise Gallery i New York (560 Broadway)